Det är inte så enkelt

Nu har det här med isoleringen gått lite väl långt. Lite som valrörelsen också. Kombinationen av de två, av all negativitet som alla kastar omkring sig (rödgröna hatar Alliansen, Alliansen hatar rödgröna, FI hatar alla, alla hatar SD…) och av att faktiskt inte ha någon att prata den här skiten med, håller på att göra mig galen. Fullständigt.

Det sitter fast ett skrik i min hals och jag överväger nästan seriöst att tillfälligt deaktivera Facebook och överge Twitter och kanske till och med IRC i väntan på att det hela tar slut. Men det skulle bara öka isoleringen hur som helst.

Jag saknar bandet, jag vill vara i Barcelona. Och det faktum att torkfläkten i mitt badrum som varit igång de senaste fem timmarna ännu inte stör mig är ganska skrämmande.