Är det inte så att uppdelningen natur/kultur är obehagligt lik den klassiska man/kvinna-uppdelningen? Kulturen som subjekt som utövar sin vilja på naturen, som å sin sida endast förväntas ge, tillhandahålla, tillåta. Eh… dekonstruerade jag just hela den moderna idén?
Nevermind, det var egentligen inte dit jag ville komma.
Om nu naturen och kulturen är separerbara, vad är då en strandtomt? Ett arbetarkvarter? Ett universitet? Hur kan någonting av detta beskrivas som vad det är utan att åberopa både det materiella och det kulturella?
Så varför i så fall dra gränsen just där?
